Kommentar till sommarens artiklar om ”TURISTSKATT”

Med stigande frustration läser jag en ökande mängd artiklar på temat ”turistskatt”.

Bakgrunden till artiklarna är att flera stora städer i Europa har infört denna typ av avgift de senaste åren och att SVT därför har tillfrågat 30 besöksintensiva kommuner och av dem svarade 22 och 11 var positiva till införandet av en ”turistskatt” för att stärka den kommunala ekonomin. Artiklarna och frågorna är tyvärr ytliga och svaren ytterst begränsade.

Jag tror alla förstår att det i små kommuner med många besökare uppstår ökade kostnader när en besökare kommer till kommunen. Att den ökade kostnaden måste finansieras på något sätt är inte heller svårt att förstå. Men hur?

När järnvägar byggdes i mitten av 1800-talet runt om i Europa blev det lätt för befolkningen i städerna att fly undan dålig luft och besöka fjäll, hav och natur vilket ledde till ett behov av boende, mat och aktiviteter på platser som levde av den omgivande naturen. Byar på landsbygden fick plötsligt behov av att investera i infrastrukturer och service som de inte hade och pengarna till dessa investeringar saknades. Eftersom den besökande gästen stod för behovet skapades lagar som gjorde att den lokala befolkningen kunde ta ut en avgift för dessa tjänster.

Med gästens upplevelse i fokus för att motivera avgiften som besökaren betalade utvecklades dessa byar till väl utvecklade turistdestinationer med aktiviteter och service som motsvarade besökarens förväntningar.

Det som blir svårt att förstå i denna debatt är att avgiften benämns i dagligt tal och i media som en skatt för turister.

Det viktiga här är att kunna skilja på skatt och avgift. Läser man Wikipedias artikel om “Skatt” kan man läsa följande om skatt och avgift:

“Man skiljer i strikt mening mellan skatter och avgifter. Skatter betalas av alla oavsett om de utnyttjar nyttigheterna eller inte, utan direkt koppling till särskild motprestation. Avgifter är däremot kopplade till en motprestation och tas ut av den som utnyttjar tjänsterna.”

Den sk “turistskatt” som det idag skrivs om i svenska medier är inte en skatt utan en avgift därför att besökaren får en motprestation!

Inom EU är det idag endast Sverige, Norge, Danmark, Finland, Estland, Lettland och Litauen som INTE har en lagstadgad möjlighet att ta ut en avgift för besökare i kommunen. I stora delar av Nordamerika finns liknande system och runt om i världen finns säkert andra varianter av finansieringsmodeller av turismen.

Avgiften som tas ut är kopplad till varje besökande gäst och hur länge hen befinner sig i kommunen. Barn är oftast undantagna avgifter och andra undantag finns beroende på platsens behov och lösning.

Avgiften är i Europa oftast en fast avgift i storleks ordningen 30-60 SEK per natt. I Nordamerika är den oftast en procent på boendekostnaden i storleksordningen 1-2%.

Lagarna som reglerar möjligheten att ta ut avgiften reglerar också vad avgiften får användas till och generellt sett får pengarna bara användas till att förbättra besökarens upplevelse.

Svensk besöksnäring har i avsaknad av denna möjlighet till finansiering sämre konkurrensvillkor än sina konkurrenter internationellt!

Näringen kommer dessutom i framtiden få högre och högre krav på sig i och med den globala klimatkrisen samt den finansiella och säkerhetsmässigt osäkra tid vi lever i.

Besöksnäringen är därför i stort behov av en långsiktig och hållbar finansieringsmodell som ger näringen samma förutsättningar att utvecklas som resten av Europa och stora delar världen.

Mest problematiskt med sommarens ytliga rapportering om besöksnäringen är nog ändå vad finansieringsmodellen skall heta!

Benämningen polariserar beslutsfattarna och tar fokus ifrån de verkliga behoven.

Samhällets perspektiv och företagens perspektiv är olika men båda lever av en nöjd och återkommande besökare som är villig att spendera sina pengar i kommunen.

Genom ett tydligt fokus på besökarens upplevelse finns här uppsidor för både samhälle och näringen, det blå och det röda laget, att skapa förutsättningar för långsiktigt hållbar utveckling i kommunerna och ökad konkurrenskraft för besöksnäringen.

Förslagsvis börjar det med att samhälle och näringen tittar djupare på hur andra länder och destinationer har utformat lagar, regelverk, organisation, administration mm och anpassa dessa modeller till en svensk modell. Börja tex med att titta på destinationer som Val Gardena, Saas-Fee, Tysklands nordkust, Österrike, Schweiz, Nordamerika samt självklart huvudstäderna i Europa.

Ovan är min första kommentar på de inslag och artiklar jag läst så långt. Jag brinner som bekant för detta område och avser därför skriva ytterligare ett antal inlägg här som beskriver ämnet mer utförligt tillsammans med mina egna analysera och åsikter.

Läs mer om “Varför turismutveckling finansieras med turistavgifter internationellt!” och “Turistavgifter i Saas-Fee, så fungerar det!”